.
natten föregås av tungsinnets små tassar
timman är tyst och jag har en annan doft
en främmande men ändå välbekant
pust av dammiga luntor och nattflyn
.
- så väldigt blå mina ögon nu.
.
i den timma då spetälskan
slår in, ej önskningarna
.
.
och den gröna fén lockar
ständigt med löften
om krampens upplösande
.
genomskinlig och glasklar stirrar
hon mig blind i sin fångenskap → Läs mer
.
det vilar en förbannelse över alla som inte kan se
sig själva när de sover.
jag sjunger med versaler
en cigarett i mungipan
det vita nattlinnet och pistolen osäkrad
bakom örat
inser
att jag blivit flyktig.
det finns en fantastisk meningslöshet
i att reda ut fingerarkitektur
eller att torka av läppstift som slitit mungipan
till ett snett leende
nästan
som passion
vi drog in varandra som rök från samma märke
du kysste mig nog
tre
gånger. eller dagar i sträck utan
avbrott
du osäkrade mig med ditt vita streck
en lina av människa
utspilld över ett golv i mitt förflutna
gå inte efter mig om du inte tänker hinna
Poesi
Gabrielle Björnstrand: Du har stora ögon
Anna Frölander: Allt är uthällt och ryggdjur
Eric Fylkeson: Övning
Andreas Gustafsson: Gud iakttar gud
Mare Kandre: Odyssé III
Tobias Nilzon: Dr Martens
Carsten Schale: Adam vaknar, Under sängen ruvar himlen, Vidare (med bild).
Artiklar
Carsten Schale: Kunskap och moral (del I)
.
.
Att promenera mellan glastunnelns
igenbommade utgångar
är en övning i att låtsas
att promenaden är på låtsas.
Ur En far åt mina tankar, 1980
.
Du har stora ögon, säger han
hans mun är öppen som ett barns,
tungan en salamander
.
Vi kan inte sova här,
säger jag,
det finns ingen plats för sömn
utom i skogen där ute
.
i den riktning jag pekat ut
går vi sedan
under ständig
försening
.
det är här floderna, säger jag
börjar, säger han
och de små älvarna,
under Borgafjäll
.
löper ut i de stora sjöarna
och ner mot
Ångermanälven
.
Du kunde komma ut som man, säger jag
Då ler han
Vi hoppar över stenarna
men hans ryggsäck är för tung
.
Jag lägger mig ner
under Borgafjällets skugga
drömmer att hans ryggsäck flyger upp
i den sista soltimmen
.
tre moln drar
tillsammans
ut mot kusten
granarna, inte ens granarna
kan rädda oss
utan det beslutet
.
vi är inte fria
vi måste dra
.
För snart sex år sedan -i juli 2004 – presenterades och diskuteras i stora artiklar det intressanta faktum, att Immanuel Kants stora verk om eller i Estetik, ”Kritik av omdömesfrågan” (Kritik der Urteilkraft), äntligen (drygt 200 år efter det att den skrevs) i fullständigt skick kom ut på svenska. Ja, det var på tiden. Kants i Sverige mest bekanta verk är annars hans kunskapsfilosofi respektive moralfilosofi: ”Kritik av det rena förnuftet” respektive ”Kritik av det praktiska förnuftet”. Alla dessa tre verk har haft ett enormt inflytande över senare tiders filosofi, och intresset värms regelmässigt upp efter varje period av visst ointresse (jfr Lyotards kommentar). Detsamma gäller Aristoteles nu snart tvåtusenfemhundra år gamla verk. Vad som bl.a. förenar Kant och Aristoteles är att båda, som många framstående filosofer, skrivit betydande verk inom alla de tre viktigaste filosofiska huvudområdena: kunskapsfilosofin, estetiken och moralen (eller etiken). I modern tid kan här t.ex. nämnas Arthur Koestler (död 1983) och den ännu aktive Jürgen Habermas. Man rörde sig alltså inom alla dessa tre områden. I åtminstone de två senaste fallen har man dessutom explicit gjort detta på en och samma gång. Detta antyder att alla tre – och i synnerhet kunskap och moral – kan ha med varandra att göra. Detta är också i allra högsta grad min egen ståndpunkt.
Går vi emellertid tillbaka 20-30 år, och ofta räcker det med 10 år (ja, i vissa fall 1 år), skall vi finna, att dessa ståndpunkter oftast förbises i gängse läroböcker i filosofi. Det är som om vissa saker vore självklara, som långtifrån är det. Omvänt kan man naturligtvis påstå, att somliga – som jag själv – betraktar annat som självklart, som inte heller är det. Vad jag personligen uppfattar som givande vid läsningen av dem jag inte delar åsikt med, är dock att de uttrycker sig just på ett så försåtligt självklart sätt. Kortfattat uttryckt tycks man mena:
1. Kunskap och moral är i strikt mening väsensskilda, även om de inte alltid är så lätta att skilja åt på vardaglig nivå (och egentligen inte heller på vetenskaplig nivå).
2. Kunskap har en psykologisk sida, som handlar om dess ursprung, och en teoretisk sida, som handlar om dess giltighet. I huvudsak betraktas endast den kunskap som giltig, som framtagits med iakttagande av positivismens metodregler.
3. Moral handlar om vad vi bör göra. Denna normativa verksamhet bygger på värderingar, som inte kan anses ha med vetenskapliga påståenden att göra, och som inte heller kan knytas till något i strikt mening ändamålsenligt.
Som utgångspunkter för en diskussion om vad kunskap och moral är för något, är dessa idéer användbara. Som facit eller ”svar” är de, enligt min åsikt, i vissa avseenden mycket otillfredsställande.
jag vaknar senare & senare
för varje år & hör ingenting
annat än ett myrlikt knaster
inifrån människors ansikten
när de pratar med mig & jag
vet det låter otäckt men jag
tycker inte det själv & jag
vet att det är ett symptom
på att jag ska resa härifrån
jag vet ännu inte vart men jag
vet att jag kommer att återvända
i form av ett okänt djur kanske
en fågel en uggla & jag har börjat
märka att färre & färre nattfjärilar
tränger undan rädslan det är friskt
rädslan för att lämna denna plats
denna främmande kapsel som jag
aldrig bett om & som bara just nu
är en människokropp
& jag är aldrig hemma
någon särskild stans
så jag kan lika gärna gå
& nu jag har tröttnat på
att kväll efter kväll sitta
och se hur solen suger färg
från en himmel där ingenting
hindrar sten från att blåsa ner
& jag är bara en dröm
en dröm ingen drömmer
en dröm om nästan ingenting
om orörd människohud
dess glasaktiga resonans
& frågorna jag ska ställa
till myrorna som byggt
en revolver inuti solen
alla frågor jag ska ställa
när jag rest
mig härifrån
utan ansikte
 | Håkan Eklund on Per Blomqvist: Ett färglöst bo… |
 | Per Blomqvist on Två dikter av Per Blomqvi… |
| Per Blomqvist on Per Blomqvist: Ett färglöst bo… |
 | Kim Larsson on Per Blomqvist: Ett färglöst bo… |
| Håkan eklund on Per Blomqvist: Ett färglöst bo… |
 | Carsten Palmer Schal… on Carsten Schale: Ode |
 | Ewa Nillgård on Carsten Schale: Ode |
| Carsten Schale on Publicerat i april |
| Kim Larsson on Två dikter av Per Blomqvi… |
| Per Blomqvist on Två dikter av Per Blomqvi… |
| Kim Larsson on Ny bok av Cecilia Persson: Att… |
