Klara Norling: l’etranger

.
när jag bär dig över gårdarna. du är drömtung. någonstans var du människa. och ett minne. hur grånad kan ha kastat sig över. du vet inte vem du är. jag brukade inbilla mig ett namn. ditt hår börjar bli längre än du vill. du är yngre än jag. du är åldrad. bekymmersrynkor från ögongropar, nu befästa på din panna. sover. sover med hastiga andetag. en gång längtade du, lutad mot smutsig snö. en gång i ditt öga en spegling av en ceder. sträcker sina armar mot skyar än, långt ifrån. jord smakar du. dina läppar är vita. himlen flämtar sommar, vinden andas höst. det är övergången
.
när jag skall kliva över floden, träffas mitt kindben av en öppen hand, hårt. du är vaken nu. jag ler. jag släpper dig i vattnet. jag vet vem du är.
.