Mathias Janson: Super Marios psyk-OS ver. 1.1

.

Kråkan satt

på klättergren

tyckte det var

så intressant

så han hämtade

några andra

kråkor, råkor

kajor och skator

till ett svärmande

skrämmande

svart moln

en invasion

av space invaders

ett svart penselstreck

av skräck

.

det var tusentals

vassa nävar

som med

stickande hat

pickade

ögonvitorna

ur Jesus Kristus

ruttnade lik

ställt på vakt

på ett kvastskaft

utanför vetefälten

i Auvers-sur-Oise

.

genom fältet

slingrade sig vägen

med gnistrande enhörningar

i flammande regnbågsfärger

magic mushrooms

och kubismens frågetecken

.

bedövad av

färgernas palett

skymtade jag ett

samvetslöst

trygghetspalats

täckt av lögnens

vilda törnrosväv

som jag högg

mig igenom

med mitt Zeldasvärd

.

mitt i det falska

låg prinsessan Peach

med blottat kön

efter hon stuckit

sig på ett Tetrishörn

.

omgiven av vilda djur

ett lejon som jagade

sin farliga svans

och en plåtsskulptur

av Calder

satt i sparlägestrans

.

jag var nu helt vilse

i Rousseaus dröm

en labyrint

som inte ledde någonstans

här gick en stig

med glittrande stenar

av gnistrande månskenssand

.

vilsen sprang jag

letande efter Winky

genom grymma Grimms

sagoskog

i tätt sällskap

av Blinky, Pinky och Inky

.

tills jag i hallucination

hoppade ut

ur skärmens atmosfär

genom tusen moln

och föll handlöst ner

genom Supermarioblå

till nästa nivå

.

medan jag föll

genom en bottenlös nisch

i ändlös loop

genom en flimrande glitch

som i ett dåligt hack

av en vit

en grå

och svart hatt

i en samordnad

cyberattack

mot Nasdaq

.

såg jag i fjärran

en exploderade kaskad

hur fyrtornen brann

och demokratins

bjälkar veknade

bågnade under

den pressande bördan

såg det vattendränkta hatet

som tystade varje röst

som suttit stum

i isoleringsrum

.

längst upp på tornet

stod en skrikande babian

kastande tunnor

fyllda med hat

som rann

och brann

genom

förnuftets alla fasader

.

när jag landade

efter min himlafärd

stod jag åter

vid börjans väg

och våg av våg

av Space Invaders

dränkte alla mina ord

.

det var en pixelstorm

som drog över vår jord

som en omstörtande svärta

av mörker

lättja

en farsot

fylld med hat och mord

.

jag sänkte min pensel

lät min pennan falla

släppte min konsol

och tryckte

ctrl+alt+delete

för att rensa minnet

göra en omstart

av vår buggiga värld

.

för det verkade som om

ingen skrift på denna jord

ingen bokstäver

i alla alfabet

längre räckte till ammunition

som skydd mot

okunskapens

blinda hjord

.

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 29 other followers

%d bloggers like this: